Något som tydligt hänger ihop med kärleksspråken är att man faktiskt väljer att älska en annan människa genom att visa kärlek på ett sätt som man vet fyller sin älskades kärlekstank. Men att älska en annan människa kanske inte alltid är så lätt, eller?
Kärlek är ett val, att älska är ett val. Precis som bloggnamnet säger så är det alltså ett verb. Som jag skrev i inledningen till kärleksspråken så är det annorlunda vid förälskelsen då båda svävar runt på moln, allt verkar perfekt och det är lätt att säga ”du är mitt livs kärlek”, men sen när detta stadium är över blir det genast svårare. Det är då du måste vara fullt medveten om att du har valt din partner och ta fullt ansvar för detta val. Om du vill att er relation ska vara sund så måste du välja att sätta denne först, och ta ansvar för dina handlingar och agerande i varje situation. Om ni båda tänker på detta sätt så har ni början på en god grund, en fin jordmån där ni tillsammans kan plantera tillit, ära, förlåtelse, drömmar, passioner och hopp.
Idagens samhälle är det dock vanligt att man baserar sitt förhållande på ”vad kan jag få ut av dig?” och på grunden ”du har valt mig”, istället för att man tar ansvar för sitt eget val fullt ut. Att tänka ”vad kan jag få ut av dig?” och ”du har valt mig” och bygga förhållandet på det kommer aldrig hålla i längden även om båda har samma tankesätt, det kommer bli en katt och råtta lek där man ständigt kommer känna sig testad, samt testa den andre. Jag tror inte det är meningen att vi ska testa varandra, utan att vi ska lära oss att älska varandra fullt ut och bygga en trygg grund för misslyckanden och snedsteg, och att välja att förlåta. I ovillkorlig kärlek finns det ingen rädsla, utan frihet.
Vi baserar många av våra val på känslor, och i svåra stunder kan man ifrågasätta ifall förhållandet man lever i verkligen är rätt för ”jag känner ju inte som förut”. Och visst, det är inte alltid lätt, men det är då vi måste komma ihåg att det är ett privilegium att älska den andre och ta ett aktivt val. I boken om kärleksspråken (av Gary Chapman) så finns det otaliga historier om hur valet att visa kärlek på sin partners kärleksspråk har räddat äktenskap. Jag tror att vi ofta glorifierar känslor mer än val för att val sätter press på oss. Vi tycker att det är enklare att låta känslorna styra, men om du vill ha ett sunt och långvarit förhållande kan du inte leva på förälskelsen utan inse att du väljer att älska din partner och se det som en förmån, även i svåra stunder. Genom att använda kärleksspråken så kan förhållanden räddas, om båda är med på att anstränga sig och försöka genom ett val.
Du har valt din partner och måste ta fullt ansvar för detta val. Enda sättet att bygga en sund grund i ett förhållande är om båda parter tänker lika i detta.
För mig är det otroligt vackert att jag får välja att älska min pojkvän. Jag behöver inte honom för att ha ett bra liv, utan jag vill ha honom vid min sida för att han berikar det. Jag vill aldrig ta honom förgivet, utan alltid tala om för honom i de bästa av stunder som i de jobbigaste av stunder att jag väljer honom och att jag älskar honom.
